Var på väg att börja skriva ett 9 veckors inlägg när hon äntligen började visa tecken. Veckan har varit lång och bökig. Tempen har pendlat och nätterna har hon flåsat och bäddat. I lördags var jag på gång att ringa Gunilla att det var dags. Men när morgonen kom somnade även Mio. Mio’s förarbete började på sen eftermiddagen och kl 19.45 gick vattnet. Lite missfärgat . Sen hände inget. Runt 20. 30 tittade denna blåsa fram
Den gjorde mig fundersam. Aldrig sett en sådan tidigare. Klockan gick och Mio hade inga tecken på värkar. Jag sprang med mm men ringde till slut djursjukhuset för konsultation. De tyckte jag skulle komma in där en kontroll . Jag tänkte om inte annat kommer det väl en i bilen. Mio var jättenöjd med att få ut och åka bil. Tyckte det var roligt att komma i. Och träffa lite nytt folk. Svansen gick och inte minsta tecken på trötthet. När tempen togs vände hon glatt rumpan till. Ett ultraljud beslöts att göra för att se hur valparna i magen mådde. Alla mådde bra och en låg i säte i kanalen.Mio låg helt avslappnad på rygg och somnade till en stund när hon ultraljudades. Diskuterade hur vi skulle gå vidare. Man smittar ju inte en tik i onödan. Första steget var ett kalium prov och det visade på gränsen till lågt så det beslöts att hon skulle få en halvdos kalium dropp. När kanylen skulle sättas räckte hon snällt fram tassen. Behöver jag skriva att hon fick bra betyg 😋
När droppet var satt satte vi oss att vänta. Tog en liten stund och Mio fick värkar. Oj oj kunde inte släppa Mio som då var orolig hon satt ju fast med dropp . Inte kunde valparna födas på ert kallt golv. Inga larmknappen. Gör mig riktigt , riktigt lång och lyckas få upp dörren ser en fantastisk djurskötare på kontoret och hojtar att jag behöver hjälp. Med en fart i världsrekord klass kommer hon med fällar och handdukar och jag kan bädda riktigt mjukt. Lite bökigt med droppstensformation och koppel samtidigt som hon bäddade. Men så äntligen börjat något titta ut. Veterinär Mattias kommer i. Tar på sig handskar och ner för att hjälpa Mio. Den låg i säte och satt lite fast med huvudet så kändes tryggt att lämna över.
En stor kille på 383 gram. Brun med tan som mamma. Född kl 23.30 Mitt i allt detta pep droppet att det var klart. Men Mio kunde inte brytt sig mindre trots att det blev dags för nytt blodprov för att göra nytt kalium prov. Under tiden det kollades. Myste vi och knöt an till det lilla livet.
Provsvaret var bra och vi fick äntligen åka hem. Men skulle det inte hända något under natten var vi tvungna att åter komma. Väl hemma tyckte Mio det var skönt att få bädda ner dig i sin egen låda med den lille. Hon hade ert bry med att bädda , tvätta valp och dia. Tog inte lång stund kl 00.56 var det dags för nästa lilla liv att göra entré . En röd kille på 367 g även den i säte .
Dåliga bilder men fokus låg inte på foto. Nu hade hon två små killar att dona med. Hon var/ är så duktig. Kan säga att nu började det dra i ögonen på denna kvinna och Uffe. Tog till 02,28 innan det hände något igen. Ännu en brun med tan kille tittade ut med en vikt på 328g. Fick ett blått halsband. Jag började fundera bara killar ! Jag vill ju så gärna ha en tik efter Mio men han inte tänka så mycket för redan 02.45 kom ännu en röd kille på en vikt 316 g , han fick ett grönt halsband.
Mio tog hand om dem på bästa sätt. La sig tillrätta och kom till ro. Jag tänkte att det var nog den sista . Ögonen drog och emellanåt drog de igen lite längre stunder. Fantastik hur man kan sova i de mest obekväma ställningar. Men måste nickat till lite för helt plötsligt är det något som inte stämmer . Där är en röd för mycket. Ren o fin låg den och diade Mio. Och gissa ?? Ännu en kille på 273 g 😂ett riktigt killgäng !
Mio är ju inte den smidigaste av tikar så jag håller stenkoll så att hon inte råkar lägga sig på en . Men annars råder lugnet. 5 fina ljuvliga killar. Två brun med tan som mamma och tre röda som pappa Svante. Då kan man bara vara tacksam över livets mirakel ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar